Emmiz

Okej jag ska försöka beskriva och svara men det lär bli lite långt men ska försöka göra det kort....♥
Linn du är en vän som inte är som alla andra. Du har varit med om mycket som inte många andra, det vet jag och jag kan och tänker inte låta dig kämpa själv. Du har det svårt och speciellt nu när inte vi finns så nära.
Du hjälpte mig att få en stark personlighet och inte bry mig om vad folket tycker om mig, innan så blev jag ledsen om någon sa att jag inte är normal. Men jag har insett att INGEN på denna jord är normal. Inga är lika varandra.
Jag älskar dig så jävla mycket, men du har ju också gjort mig jävligt besviken på dig, som när du rymmde och sket i allt. Jag var nära att bara skita i dig men jag kände inte att jag kunde va en sån elak person, så jag lämnade dig aldrig för då hade det bara blivit ännu värre.. Innan brydde du dig inte men jag hoppas (och börjar tro) att du har insett att du inte kan fly från verkligheten, och att du måste börja kämpa. Visst det kommet inte att bli lätt, men jag kommer att finnas där för dig och hjälpa dig. För det är såå in i helvetes synd att en så fantastisk, snäll tjej och människa ska få gå miste om en bra framtid.
Jag ångrar inget av det som vi har gjort, att vi åkte te Nässjö. Och minst av det jag absolut inte ångrar är att jag fick träffa och lära känna en sån människa som du. Du gjorde att det mesta av 7an var rolig och att tiden går fort. :) Jag saknar dig så otroligt mycket, och innan när vi pratade så var jag stark i början men i slutet när du fick mig att tänka på alla bilder och minnen vi har så bröt jag ihop, jag grät tyskt ville inte att du skulle bli tyst utan att du skulle fortsätta prata. Och jag har inte kunnat behärska mig än, jag slutade gråta tills mamma kom upp och frågade hur det va med dig och då kollapsade jag igen... 
jag kommer ihåg alla minnen som vi har, t.ex första gången jag såg dig och träffade dig och blev kompis med dig. Har bilderna kvar på dig som jag tagit. Och När du flyttade så kollade jag på dom ofta, och ofta grät jag av att det fattar inte varför det kan bli så med människor... 
Jag har iaf försökt beskriva lite av vad du betyder för mig, kan ju inte bli för jävla långt men skulle kunna skriva mer...
Men du ska veta att du fortfarande har mig kvar och att jag älskar dig så förbannat mycket!!!!♥♥♥
Jag hoppas att du kommer att jobba på med skolan och inte rymma, vet att det kommer bli jävligt svårt men tänk på vad som kommer hända sen när du når ditt mål, och jag kommer att finnas där för dig och störta dig in i det sista.
Love you...♥♥♥♥